Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryttmästaren hade stannat qvar på gården,
för att tala några ord med rättaren.
“Trånsjuka?" upprepade Lavinia med
tvunget leende, under det hon aftog hatten och
framför spegeln i sängkammaren satte i
ordning den smakfulla resdrägten. “Jag får väl
icke vara så egenkär heller, min kära fru
Brunsberg!“
“Jo, så minsann försäkrar jag att hennes
nåd det kan vara. Det har riktigt gjort mig
ondt om honom, då han hela långa timmarne
suttit ensam inne i hennes nåds kabinett och
vändt och besett än den ena, än den andra
saken. “
“Än grannskaperna då?“ Lavinia måste
vända sig bort för att dölja sin rodnad.
“Ja, dem har han, sannerligen för min gud,
inte begagnat «ig mycke af: han har bäst trifts
hemma; och många präktiga förändringar har
han ställt till både i trädgården, på ijällvä*
garne och små-holmarne, och en liten båt,
som byggdes förr-året, har han låtit måla och
förgylla i stäfven så grant, att det är skam
att se den. Ja ja, jag säger ingenting, jag,
men hennes nåd får väl se!“
Aldrig hade fru Brunsberg förut gjort något
försök att, som hon sjelf kallade det, “jemka
herrskapet tillsamman“, men då hon beständigt
för egen del var sysselsatt med
föreningstan-kar, hade hon ett klart öga i vissa
angelägenheter, och så noga granskade hon sin husbon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
