Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden skulle inträffa på Rosenborg för att dröja
der åtminstone en månad.
“Min gud,“ sade Julia, för första gången
anspelande på Lavinias äktenskapsförhällande,
“hvad du ser belåten ut att resa till din
rytt-mästarel Jag trodde icke förra året att få se
dig sådan."
“Skulle icke du vara glad att återse din
man, ifall du så länge varit skild från honom?“
“Hm,“ tänkte fältväbeln, “hemma ha vi
icke sett till så mycken glädje; men kommer
den nu, kommer det goda aldrig försent...."
Som det var under en eftermiddag Lavinia
lemnade sin födelsestad, hann man icke mer
än några mil. Men andra morgonen var hon
tidigt uppe för att kunna hinna fram till
middagen, och som faltväbeln med sin välmenta
långsamhet tycktes henne bortslösa alltför
mycken tid, hjelpte hon sjelf till att plocka ihop
sakerna. Ändtligen var man i ordning, och
nu rullade vagnen nedåt den sluttande vägen
med täta skogsdungar på sidorna.
“Min bäste herr fältväbel,“ sade Lavinia,
“jag hoppas att min man roat sig med att
emellanåt helsa på grannarne?“
“Nej, minsann, hennes nåd, har inte det
varit fint, det! Han har just aldrig haft annan
vederqvickelse än en promenad till Kullen om
aftnarne.“
Lavinias blod kom i så häftigt omlopp att
hon knappt förmådde draga andan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
