Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kastade schalen öfver axlarne och
inträdde i salen, der likväl allt gick omkring för
hennes ögon.
"Hennes nåd har en syperb färg i dag!"
sade grefve Adrian, i det han bjöd henne en
stol. "Hufvudvärken är förbi, hoppas jag?"
“Ja, jag är fullkomligt frisk nu. Var så
god och skicka mig din kopp, Ludvig!"
Han räckte den öfver bordet.
Deras händer kommo i beröring.
Ovilkor-ligt sågo bägge upp. Lavinias blick var
försonande, Ludvigs mörk... allt kunde éj vara
af-gjordt med en blick.
Under häftig hjertklappning fann Lavinia,
som lärt sig förstå betydelsen af sin mans
blickar, att hon icke kunde undgå sitt öde. Hon
hade alltsedan i går eftermiddags haft det i
sin egen hand.. nu erfor hon blott följden af
sin oböjlighet... Och likväl skulle hon icke i
sjelfva denna stund, fast hon väl visste huru
djupt hon förorättat Ludvig, kunnat förmå sig
att nedskrifva de fyra orden: “Jag vill ej resa!"
Frukosten led till slut — förstämningen
tilltog.
Då kom denna landsbygdens välsignelse:
postvä3kan. Ryttmästaren öppnade den,
medan man ännu satt vid bordet. Bland andra
bref fans äfven ett från Rudolf. Med
begärlighet greps det af Lavinia, som var glad åt
hvarje föremål, på hvilket hon kunde fördela
sina tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
