Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åh, ingenting särdeles. Jag hörde
frustandet af en häst och gick ut på gården, dit
jag kom lagom att få se min hustru göra en
liten lusttur i månskenet. Jag inväntade
hennes ankomst, för att hjelpa henne ur släden
— det var alltsammans."
"Något är i olag... du har icke varit dig
lik sedan i middags."
"Jag är sömnig, min bror, sömnig så att
jag ej kan hålla upp ögonen.. Supera du
ensam och ursäkta mig!"
Och grefve Adrian superade ensam, det
vill säga han slamrade litet med knif och
gaffel på tallriken, berömde kotletten, men åt
mindre än det minsta. Likväl satt han der
helt tåligt, tills allt var slut, ty han var van
att icke låta sina rörelser bli mästare öfver
det dagliga lifvets små vanor.
Men uppkommen på sina rum, sittande
framför det bord, på hvilket hans lifs bästa
och käraste sällskap, manuskriptet till hans
sorgspel, låg uppslaget, erfor han inflytelsen
af en spännande oro, en oro, som till och med
gjorde de välbekanta meningarne i hans enda
förtrogna så otydliga och dunkla, att han satte
flera kors i marginalen ... Slutligen öfvergingo
hans tankar till ett allvarligt begrundande af
hans eget lifs enformiga sorgspel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
