Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Marie Rehnman i sitt hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i din dröm försvinna och lemna dig ro under
både dagen och natten. Men ännu har du
mycket att bekämpa, innan du hinner detta
mål. Svårast blir dig att ödmjukt och stilla
fördraga ett af de hårdaste straffen, som ditt
fel medför: jag menar dina medmenniskors
köld och hån. Men vet du, barn, visste
men-niskorna rätt hur grymma de äro, när de med
likgiltigt förakt eller med ett leende af
tvetydig medömkan blicka ned på en varelse, som
redan nedtryckes af sorgens och ångerns alla
plågor, de skulle icke göra det. Nej, min
älskade Marie, var öfvertygad att, om de blott
kunde skapa sig en föreställning om hur ondt
en sådan blick gör, hvilken makt den har att
mångdubbla det stackars offrets plågor, de ville
icke lägga den tunga stenen på bördan."
“Jag önskar att jag kunde tro det, mamma,
ty mitt hjerta, som var nära att brista vid det
jag i går utstod, skulle då kunna höja sig till
någon skymt af tröst."
“Det må det, barn! Fly till din Gud, din
mor och dina rena, glada barndomsminnen,
och du skall finna tröst. Detta andra skall
du efter hand vänja dig vid. Allting låter bära
sig, blott man icke klemar med sig.“
“Men hvarföre, hvarföre skola menniskorna
fröjdas åt att bereda en medvarelse smärta?
Fröjdades jag någonsin af att stå och trampa
på en mask, under det jag betraktade hur han
vred och krökte sig i dödsqvalet?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
