Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lavinias första förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men hvilken, då den inträffade, fann henne
utan mod, utan stöd. l
Aftonen före sin bortgång — Gotthard
visste att han ej skulle öfverlefva den följande
— bad han om ett enskilt samtal med sin
fästmö. De innevarande gingo ut, och då
Lavinia satt eösam vid hans säng och hans
huf-vud låg stödt på hennes arm, hviskade hän’
sakta, i det hans bleka läppar vidrörde den
älskade handen, som hon på ett tecken räckte
honom: “Lavinia, jag har icke förtjemat din
kärlek!“
“0,“ sade hon innerligt, “du förvillar dig*
min Gotthard! Hvem* om icke du, som såutå*
ligt lider, förtjenar att några stunders sällhet;
blandar sig i den bitterhet, som jag, om jag
än gåfvé dig mitt lif, icke förmår borttaga!"
“Nej, jag förvillar mig icke, älskade!, Och
äfven du skall — o, det är dock det smärt*
sammaste — blifva öfvertygad derom, icke
nu, icke ännu på några timmar: jag har ej.
mod dertill; och om du vill uppfylla min siste*
min innerligaste bön, så bryt icke det feref,
du finner i min skrifbyrå, förrän dagen eftör
begrafningen! Men tag det nu, medan jag &er
det —. det straffet förtjenar jag,“ .. ;
Tryckt af en smärta, den hon i sin
närvarande beklagansvärda ställning ieke ens
försökte att tolka, upptog Lavinia brefvet och
gaf hgnojn heligt och villigt det löfte han
önskade erhålla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
