Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lavinias första förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så stodo sakerna, då fru Schönberg en
eftermiddag erhöll det vanliga besöket af
doktorn, som, till tacksamhet för det rika arfvode
hon bestod honom, regelmässigt uppvaktade
henne tre gånger i veckan — detta icke för
att skrifva recepter, ty gumman var aldrig sjuk,
utan för att berätta henne de små nyheter,
som kunde vankas i staden.
För denna gången hade doktorn att
förtälja om ett stort bryderi, hvarifrån ingen ville
förhjelpa honom. Han hade fått bref från en
ung adelsman, som, i anseende till den friska
sjöluften, ville flytta till staden. Men som hans
helsa var ytterst angripen och hans lynne i
följd deraf på intet sätt sällskapslikt, önskade
han sig ett par rum i ett hus, der han kunde
vara säker för allt stoj och der han i ro finge
sköta sig, utan att besväras på något sätt.
“Nå, det måtte väl många vilja liafva den
förtjensten?“ yttrade fru Schönberg, som aldrig
kunde begripa det doktorn hade något så
förmätet i sinnet som att ge henne en hyresgäst.
“Visst kunna många vilja ha förtjensten,
min bästa fru, men ingen bryr sig om att,
till förmån för den stackars baron L., hålla
någon klosterlik enslighet. Och sannerligen
jag vet något ställe åt honom, om icke fru
Schönberg ville förbarma sig. Betalningen ses
ej på, emedan han är rik, och som här äro
rum och enslighet nog och hans betjent för
öfrigt blir den, som ombesörjer uppassningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
