Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lavinias första förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schönberg henne, redan under första veckorna,
en liten den allra täckaste hvita hund, ett par
kanariefåglar och tvänne guldfiskar.
Härefter vore det omöjligt att ens tänka
på ledsnad, ty dessa nya invånare skulle gifva
Lavinia både för mycket nöje och för många
göromål att lemna henne tid dertill.
Lavinia var tacksam för dessa sin tants
omsorger och började snart med hela sitt
hjertas öfvergifna ensamhet att fästa sig vid de
sällskapare hon bekommit. Men det var endast
stundtals de förmådde fängsla henne. Många
timmar — huru de än delades mellan arbetet,
tanten och favoriterna — blefvo dock dödligt
långa. Ty hur djup sorgen än var, lemnade den
ändå rum för ledsnaden, och Lavinia skulle
fått trånsjuka, om hon ej haft den
trefligabref-vexlingen med sin bror samt en säker och
värderad tillflykt i sina böcker och sitt piano.
“Jag fruktar, mitt barn, att du icke har
roligt här!“ plägade gumman ibland säga, när
de dagliga gästerna om aftonen aflägsnat sig
och hon varseblef huru Lavinia satt der vid
fönstret, gäspande med sömmen på knäe^ *
“Kanhända, goda tant,“ svarade Lavinia,
sedan hon en tid motsagt detta påstående,
“att jag något litet saknar ett umgänge af min
ålder. “
“Bjud gerna, om det roar dig, några unga
flickor till dig om aftnarne och haf din lilla
krets i dina rum, liksom jag har min — blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
