Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Annandags-morgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just då mitt hjerta är så fullt af kärlek och
bekymmer föt dig, du vill dit inkasta ettqval,
som är mig främmande. Hvarföre kan du ej
älska Julia? Må vara att hon är ett
sjelfs-väldigt barn, men, som du sjelf sade, hon är
ett förtjusande barn. 0*vh tro mig, hon är så
god, så vek, så innerligt mig tillgifven, att jag
med förstånd leder henne hvart jag vill!*
“Nå, så gifve då gud att du inåtte leda
henne med för3t£nd, och gifve gud att hon
alltid måtte göra ? ig värdig ditt ädla och varma
hjerta, din tro och din tillit! Kanhända skall
hon utveckla hittills ofödda egenskaper, då hon
blir mor och får ännu en varelse att dela sin
kärlek och sina omsorger åt.“
“Ja, utan tvifvel skall’ hon då bli ännu
fullkomligare. Ack, Lavinia, du måste älska
henne! Det har mer än en gång sårat mig, då
jag sett köld emellan dig och henne, köld
emellan de tvänne varelser, som ligga mig så
nära om hjertat att jag måste lid ~ med bägge.“
“Ja, dessa stundar voro ej goda, ej
lyckliga, Rudolf, oqh skulle * iramtiden blifvit högst
skadliga för din husliga sällhet. Men nu hafva
dessa lätta moln försvunnit från din himmel,
min dyre bror! En man, som älskar och djupt
älskas af sin hustru tillbaka, bör icke hafva
någon nära sig, som kan afleda dessa känslor.
Bandet bör vara fullkomligt helt.“
“Kanhända har du icke orätt, Lavinia,
ehuru båd© mitt Jyerta och förnuft uppreser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
