Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tig, tig, du berövar mig förståndet!» utbrast Justus
mer än en gång, men Grave log och sade: »Du
förtjänar ej att vara älskad av en sådan kvinna ... jag
misstänker också, att hon med sin stolta själ föraktar
ditt eländiga vankelmod ...»
Men vi skola ej fördjupa oss i schaktet av Graves
själ: vi skola följa den olycklige fanatikern till
Näckdalen, över vilken ännu det tunga molnet seglade fram
och åter i dimmorna.
LXXXV.
Leonard hade rest till en auktion, och Evelyn, som
genomvakat en orolig natt, hade på förmiddagen åter
lagt sig. Hon sov nu, varför dörren var stängd
mellan st järnkammaren, där hon bodde, och det dagliga
sällskapsrummet, där Constance satt och grubblade
med händerna i kors över knäet.
Hennes hjärta hade redan flera gånger slagit med
förfärlig våldsamhet, under det hon väntat på honom.
Ömsom bad hon att han måtte komma snart, ömsom,
att han icke skulle komma innan Evelyn vaknade. Men
nu hördes de välkända stegen och nu det välkända
taget i dörren... och nu satt han vid hennes sida,
hämtande efter luft, med hennes händer i sina.
»Vilken lycka ... Leonard borta... Var är Evelyn?»
»Hon kände sig ej rätt väl: hon sover.»
»O, måtte hon sova... jag välsignar henne därför.
Dessa stunder skola då vara våra!»
»Du lider, du förstör dig... ditt utseende säger mig,
att du aldrig har någon vila!» klagade Constance.
»Förflyta dina nätter i en lugn vila?»
Hon svarade ej.
»Ser du, skillnaden är blott den, att som mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
