Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under hela vägen till Näckdalen återljöd i Justus’
öron den förfärliga frågan: »Är själen ett lån eller
en gåva?» Med möda kunde han fasthaka sig vid
någon annan tanke. Slutligen förmådde han dock fästa
sig även vid Graves sista ord: »När ödet antager
karaktären av oemotståndlighet, är det liksom en
uppenbarelse av försynens avsikt med oss.» Han
fattade likväl icke dessa ord i den mening, Grave velat
antyda, utan antog, att Grave syftat på Justus’
nödtvång att ingå på de gjorda förslagen.
^ Själv betraktade han den sista resurs han numera
ville se till räddning — giftermålet med Evelyn —
sasom försynens uppenbarelse om sina avsikter, och
skördade således i ett fall en helt annan frukt av det
gjorda utsädet än såningsmannen kunnat drömma om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
