Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de svallande vågorna i hennes inre, »att jag vågar söka
honom så?»
»Säkert... känner du ej redan på den
omständigheten, att du och jag med rena samveten kunna utbyta
dessa heliga tankar, att han svävat mellan oss. Honom
ha vi att tacka för den seger vi vunnit!»
»Ack, jag tror dig... då du ej längre bedrager dig
själv, kan du ej heller bedraga mig.»
LXXXIV.
Såsom onödiga för slutet av denna berättelse
förbigå vi de första dagarna efter Evelyns ankomst,
liksom konsul Löwes besök och avresa.
Justus och Constance gingo på en vulkan, men de
gingo med stadiga steg, ty de voro säkra, att den icke
skulle öppna sig. I deras blickar låg en ömsesidig
uppmuntran ... ja, de hade nu uppnått ett slags frid, ty
de hade gjort ett förbund med sina samveten och sökte
visa ett obegränsat förtroende till varandra. Ej mer
under inflytelsen av läseriets luft, andades Constance
i en ny atmosfär; men en så tvärbrytande övergång,
att intet svärmeri skulle finnas kvar, var otänkbar,
och därför svärmade hon även nu i sin gudsfruktan
och blandade den tillsammans med sin kärlek. Kärlek
och religion voro för evigt sammanväxta i hennes själ,
och det var henne ljuvt att tänka, det Gud höll sin
förlåtelses famn tiofaldigt öppen för den ringa
synden, ifall det ens var en synd att blanda sina tankar,
sina känslor med hans, den ädles, då dessa tankar och
känslor voro sådana, att Gud kunde se dem — och
sådana skulle de säkert alltid förbliva.
På förmiddagen var Justus Evelyns lärare, på
eftermiddagen hennes sällskap; och mellan det han arbetade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
