- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
253

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vitt, otron skall bli tro, och du, dåre, slipper icke ur
mina nät, fastän du sökt flaxa litet på egen hand!»

Tankar, mörka som natten, rörde sig i läsarprästens
själ. För första gången under hela sitt liv var han
missnöjd med sig själv. Han fördömde sin svaghet
att för ett mål, som jämförelsevis var litet, under en
så lång tid ha lämnat Justus ur sikte, och det just
under en brytning, då han såsom en klok mentor i
stället behövt hela sin själskraft att leda lärjungens
vaknande förnuft in i de gamla villorna. Denna
bråd-störtade handling, att lämna Lappland och sin
mission, vilken han ansett så helig, utan ett ord till
råd-frågande — och liksom till trots mot de råd Grave
givit honom — denna uppstudsiga energi var nära
nog detsamma som ett öppet tillkännagivande, att han
ärnade avskudda sig oket, att han fortfor att vara
vaken, att han ville vara fri.

»Nej», svor Grave än en gång, »du skall aldrig bliva
fri, aldrig i evighet!»

*



Tiden hade icke hunnit långt följande förmiddag,
då Grave redan kom i tillfälle att praktiskt utöva den
farliga teori, han under natten uppgjort.

»Ack, min dyre broder, vilken utomordentlig
överraskning, vilken glädje, vilken smärta på en gång!»
och Grave sträckte sina armar mot Justus, i vars
famntag likväl låg en svalka, som kom Grave att inom
sig för tredje gången fördöma den osaliga olyckan
av sin lidelse för Constance... men den skulle vara
död, borta tills långt fram i tiden, tills mycket annat
passerat.

»Varför», frågade Justus, »är min ankomst dig
smärtsam... det var ingen angenäm
välkomsthälsning.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free