Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå längre... Men när jag är borta... när jag är
borta...»
»Huru ... när du är borta ?»
»...då kommer han tillbaka och... Men jag vill
ej binda dig... nej, aldrig!»
Evelyns blick uttryckte förvåning.
»Förstår du mig ej, älskade?»
Hon skakade på huvudet.
»Det var en fläkt av bitterhet, som fördunklade min
sällhet: jag tänkte om han återkomme för att fordra
det han en gång offrade.»
»Nej», svarade Evelyn, och hennes kind rodnade,
»därför återkommer han icke!»
»Men om?»
»Om det hände, så vet jag fullt och fast, att jag»,
hon rodnade än högre, »aldrig, aldrig ville det!»
»Store Gud, min Evelyn, om jag vågade tro detta,
då ginge jag bort fullkomligt lugn! Det är ej
själviskhet ... tror du, att det icke är av själviskhet som jag
talar så?»
»Det är av din kärlek.»
»Ja, men av min renaste kärlek, av min själs
djupaste övertygelse, att du som hans ... nej, jag vill icke
tänka ut det... nog, jag tager intet löfte av dig, men
du vet min högsta, min varmaste önskan.»
»Och jag sviker den ej, jag kan ej svika den, ty»,
hennes röst darrade lindrigt, »han har förtrott mig
att han... Vad skall jag säga: du har älskat mig,
mig ensam, och jag skall aldrig älska någon annan än
dig ... med kärlek.»
Nu ägde Max intet tvivel mer: Evelyns själ, ehuru
vek, var dock stark; och vilket inflytande Justus av
Carleborg än skulle komma att utöva på denna själs
framtid, skulle han aldrig mer väcka kärlek, sedan
Evelyns hjärta erhållit visshet, att hans upptagit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
