Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXVIII.
»Tack, älskade mamma! Nu ser här ju icke alldeles
ut som i ett gravkor... Men drag ändå till gardinen
litet mer; jag tål ej vid att ses i för stark dager.»
»Ack, du kära, ömma hjärta!»
»Hon kommer ju snart?»
»Så fort du vill. Men vad detta återseende skall
angripa dig: alla dina krafter skola försvinna.»
»Alla mina krafter!» Ett sorgligt småleende smög
sig över hans läppar.
»Just därför att de äro få...»
»O, säg ingenting mer! Så länge det tjänade till
något att lägga band på hjärtats behov, kunde jag göra
det — nu... jag är nöjd med Guds vilja: jag klagar
ej över att mina dagar bliva få, men jag vill njuta de
sista... och ... jag har hopp att finna en sällhet, för
vilken det till och med är ljuvt att dö.»
»Ack, måtte du finna den, älskade barn! Och är
det nu din vilja, så går jag. Inom några minuter är
hon här.»
Då han blev ensam, sammanknäppte han sina
händer; och att en djup och brinnande bön lågade upp ur
hans själ syntes på hans milda, ädla ansikte, som väl
sjukdomen, men ingen dödsfruktan härjat.
På den korta tid, som förflutit mellan friherrinnans
avlägsnande och ett sakta buller, vilket i yttre
rummet förkunnade Evelyns ankomst, tänkte han tusen
tankar över vad han ville och borde säga henne, bad
han tusen böner att hans högsta hopp på jorden måtte
besannas. Men på en gång — det var just då dörren
gick upp — sprang blodet med brusande häftighet till
hans hjärta, och kvävningen blev så våldsam, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
