- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
137

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Likväl», svarade Constance tvekande, »har här ett
dödsfall inträffat som ...»

»... var storligen beklagansvärt», inföll Grave, »efter
den unga flickan ej fick leva tills omvändelseverket
blivit fullkomligen fullbordat. Dock.., hennes ånger
var, efter vad jag hört, djup och sann, varför Herren
har sträckt sin hand mot denna själ, som åtminstone
lärt känna de villor, i vilka den levat.»

»Men... jag tror icke, att Marie gjorde väl, då hon
med detta svaga barn ...»

»Tala icke ut, syster i Kristo!» utbrast Grave. »Där
du ser en medmänniska ligga sjuk, icke blott till
kroppen — vad betyder det — utan till själen, där är din
plikt att såsom Jesu efterföljare att söka frälsa. Ve,
ve den, som sådant underlåter.»

»Herr pastorn tror då, att det var till den unga
flickans väl att så uppskakas?»

»Jag icke blott tror, jag säger att det, allenast det
blev hennes frälsning! Vilken kunskap hade hon förut

— jo, den lama och döda. Säll hon, som såg sitt elände
här... det har blivit helat där uppe i det stora
helgelsebadet !»

Efter dessa ord steg Grave upp, och utbedjande sig
att framdeles få förnya sitt besök, tog han farväl och
var borta innan Constance hann fråga om det även för
den avlidnas föräldrar var välgörande att ständigt lida
genom minnet av sitt barns skakande dödspina.

När Grave gått, tog hon med darrande händer fram
bibeln och slog upp de tvenne språken, som Justus av
Carleborg tillsänt henne, och läste dem, nästan kvävd
av sin starka sinnesrörelse. De lydde:

N. T. »Vi se nu genom en spegel, uti ett mörkt tal,
men då ansikte mot ansikte, nu känner jag endels, men
då skall jag känna, såsom jag ock känd är.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free