- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
107

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hur svettdropparna springa ut på Constances panna ...
ser du hur prästen letar och letar i handboken? Han
ser nu snarare ut som ett spöke än en människa ? Och
brudgummen... å förskräckt blickar han på hur
brodern vänder bladen: han tror, som jag, att han aldrig
hittar vigselformuläret.»

»Gud ske lov», sade fru K. försiktigt bakom
solfjädern, vänd emot sin vän, »han börjar... Men ack,
han är visst mycket sjuk!»

Akten begynte verkligen. Och nu var det omöjligt
att säga ett ord mera.

Men över varje karlhatt, varje fruntimmersduk
framträngde ögon, som ville se. Ty en sådan präst,
en sadan brud hade ingen sett, och en sådan klang i
vigselorden hade ännu aldrig någon hört.

Ömsom ljödo de djupa, fylliga, klara och rena, så
att de klingade som silvertoner... ömsom blevo de
låga, darrande, svaga, ända till bortdöende, och ömsom
var det endast halva rosslande ljud från ett av
kvävning sammanpressat bröst. Detta sista var i synnerhet
fallet, då prästen, med ringen i sin hand
frammumlade den bön, som föregår, innan brudgummen
mottager vårdtecknet att sätta det på brudens finger.

»Jesus, vilken blick de utbytte!» skulle majorskan
utropat, om hon vagat tala... och det var i sanning
en underbar, en förfärlig blick, denna den första, den
enda, som bruden och prästen under hela akten
växlade. Det var just i det ögonblick bruden
framstammade: »Jag Constance Waller, tager dig Leonard av
Carleborg nu till min äkta man, att» etc ... Hon hade
ej förut ägt mod till denna blick, men nu, med ringen
emellan sina och brudgummens fingrar, tyckte hon sig
äga det: hon kände, att hon behövde hämta styrka
hos den, som för henne var Guds egen avbild ... Ack,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free