Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett säkert hopp att, innan lindblommorna slagit ut,
Evelyns ljuva dröm skulle bliva sanning.
Den lätta suck, som omedvetet undföll Max, väckte
Evelyn.
»Såg du vad jag drömde?» frågade hon, i det hon
förtroligt lade sin hand i Max’,
»Jag anade det, älskade, och jag gör mig samvete
över att jag väckte dig.»
»O, jag kan ju drömma lika ljuvt, när jag är vaken:
då hjälper du mig. I det här kabinettet göra vi ju en
liten vacker boning.»
»Ja, här blir bäst... vi skola helt och hållet möblera
om det. Men hur ljuvt detta ämne än är, så säg mig
likväl, om du icke vet ett annat, som är dig nästan
lika kärt?»
»Lika kärt», upprepade Evelyn, »nej, det finns
intet!»
»Men det käraste därnäst?»
»Ack, Max, jag vet, att det på jorden icke finns
någon hustru, som har en så god make som jag!» Hon
tryckte sakta den hand, som slutit sig om hennes.
»Och finns det på jorden någon man, som äger en
så oskuldsren maka som jag? Le nu och tala gärna
om honom... det gör mig icke ont numera!»
»När han en gång kommer tillbaka från den stora
missionen, kommer han nog hit; och när han då frågar:
’Evelyn, är du lycklig?’ skall jag taga hans hand och
föra honom till detta lilla rum, och blir det snart,
säger jag: ’Se hit, du behöver intet svar!’ Men
kommer han icke förrän långt, långt härefter, säger jag:
’Här stod mitt barns vagga.. / han skall förstå de
orden och veta hur lycklig jag är, varit och evigt
skall vara.»
Då Evelyn yttrade dessa ord, tvekade Max ej längre
att förråda den nyhet han medförde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
