Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förändring, i trots av allt, vad han hört och med egna
ögon sett under resan, behövdes det ej mer, än att
denne man visade sig på tröskeln till sin dörr, för att
Justus skulle skynda i de armar, som ivrigt
utsträcktes mot honom.
»Välkommen, dyre broder, i den ringe herdens
fattiga hus! Världslig fröjd och ståt trivas icke under
detta låga tak, men söker du andlig umgängelse, då
välkommen, broder i Kristo!»
Justus var för upprörd att kunna svara. Han lät
sig av värden införas i den låga, mörka salen, vars
fordom vitmenade väggar, nedsmutsade och sönderslagna,
mer än allt annat, ja mer än själva de grovhuggna,
omålade möblerna, bevisade, att denne andlige man
kände ett slags vällust i den otrevnad, som borde
bevisa folket, huru djupt han föraktade all världens
flärd. Sådant som hans rum — detta var nämligen
alltid samlingsrummet — sådant var även hans bord
— det synliga åtminstone. Det var just vid
frukostdags, och Justus såg med hemlig beundran en
mörk-färgad välling inbäras jämte några silltärningar på en
tallrik. »Giv oss i dag, för högtidens skull, litet ost
och smör!» tilltalade pastor Grave den stora
kökspigan, och vänd till Justus sade han: »Du vet från
fordom, min vän, att jag alltid ansett kroppens behov
ringa ... den, som vill efterfölja sin Mästare, måste
åtminstone kunna umbära.»
Lämnande Justus i detta sällskap, gå vi att ägna
ett särskilt kapitel åt hans värd.
XLVIII.
Den, som första gången såg och hörde Grave, måste
förundra sig över, att han någonsin kunde väcka för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
