- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
37

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nåder upptagit synderskan, för vilket ädla verk
Herrens hand alltid må vila över er och ert hus!

En okänd bönfallande.

Då Justus hade slutat läsningen av brevet, nästan
föll det ur hans hand. Han hörde ej Annas
snyft-ningar, ej mor Brittas försäkran, att den, som satte
så fast tillit till henne, visst icke skulle besvikas ...
han hörde blott en inre fråga: »Kan det vara möjligt,
att han, den rättfärdigaste..,» Nej, det är omöjligt,
och tusen gånger omöjligt! Hade han också i trots
av sin renhet, fallit i synd, skulle han dock ej på
detta fräcka sätt gäckat och bedragit den, vars
barmhärtighet han åberopade, skulle ej heller befallt denna
förvillade varelse att öka sin synd med en dubbel lögn.
Nej, det vore ett brott att ha hyst en sådan misstanke!
Graves stil liknade mångas, emedan han, som av
barmhärtighet uppsatte brev för mångahanda människor,
också begagnade mångahanda stilar.

Efter dessa slutsatser ärnade Justus yttra några
tröstens ord till den gråtande botgörerskan, då dörren
öppnades och en annan ung kvinna, ännu vackrare,
men blekare än Anna, trädde in och hälsade de
innevarande med dessa ord, uttalade i en släpande ton:
»Jag har bett en bön för eder i dag... jag har bett
att syndens täckelse måtte falla från edert ansikte.»

»Välsignad vare din ingång!» svarade mor Britta
och pekade på en pall vid spisen.

Men den unga, bleka kvinnan satte sig icke; hon
blev stående, och betraktade ömsom Justus av
Carleborg, ömsom Anna, vilken dolde sitt ansikte i
händerna.

Den främmande bar en dräkt, som tycktes utvisa,
att hon var stadd på en längre vandring. Hennes
smärta gestalt var innesluten i en kort, blå vadmals-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free