- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
268

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ängel, Evelyn! En ung och ren makas tankar böra ej
på detta sätt möta en mans.»

»Icke ens i bönen ?»

»Nej, icke ens där, ty böner kunna missbrukas.»

»O, låt mig då dö!» utbrast Evelyn med en smärta
så stor, att Max kände sitt eget hjärta nära att brista ...
»Jag har förebrått mig mina minnen, ty de voro icke
alla heliga, vilket jag också redan sagt honom, men att
icke få bedja för honom, icke få känna, att hans ande
omsvävar mig, icke få tro, att min omsvävar honom och
i farans stund bevarar honom, det... det förmår jag ej
uthärda!» och Evelyn snyftade överljutt i en sådan
förtvivlan, som ännu aldrig bemäktigat sig hennes
själ.

Det förgick en lång och plågsam stund innan Max
kunde få så mycket välde över sig, att han förmådde
eftertänka, vilket parti han skulle taga för att hela
det onda.

Till vad pris som helst borde Evelyn lugnas. Hon
var oskyldig, och den skenbara lycka, de hittills njutit,
det lilla välde, han ägt över henne, skulle båda delarna
försvinna, om han ej lyckades återväcka hennes
förtroende och försona hennes sårade känsla.

»Evelyn», bad han, bortkyssande de sista tårarna från
hennes ögonlock, »förlåt min häftighet... du kan nu
själv döma om svartsjukans makt!»

Hon reste sig till hälften. »Ack, Max, du tänkte då
icke allt det du sade?»

»Jo, då i yran, Evelyn, men ej nu... Hur kan du
tro att jag, som älskar dig över allt på jorden, skulle
neka dig något! Bed gärna för honom... lova mig
blott, att du även någon gång beder för mig!»

»Jag skall bedja för er båda!» svarade hon med ett
saligt småleende. »O, vad jag är lycklig, att du givit mig
lov härtill!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free