- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
251

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jasa», svarade Constance kallt, »herr förvaltaren
skulle hellre önska sig en hustru utan gudsfruktan?»

»Nej, Gud bevars därifrån! Jag tänker likväl att det
är ungefär samma skillnad mellan en gudfruktig och en
gudlig kvinna som mellan en solskensdag och en duskig
regndag. Den gudfruktiga kvinnan kan vara glad, ty
den som i all enkelhet fruktar Gud och uppfyller sina
plikter så gott hon förmår, behöver ej vara ledsen.
Den gudliga däremot vet jag visst icke hur hon är,
men hon har säkert sin egen gudsfruktan, än kall och
sträng, än het och kvävande... ty jag kan väl tro att
lärjungarna forma sig efter mästaren.»

»Ja, det är åtminstone troligt att de bjuda till!»
svarade Constance. »Men då herr förvaltaren uppdragit en
så skarp skillnad mellan den gudfruktiga och den
gudliga kvinnan, kan jag ej neka, att ändamålet med detta
besök storligen förundrar mig.»

»O, för allt i världen, missförstå mig ej! Vi talade
ju om vad som kunnat ske och hända, ifall det icke
blivit någon överläggning med Justus.»

»Vi^talade^om en jämförelse ... ingenting vidare.»

»Na, så lat oss då ha talat endast om en
jämförelse ... nota bene av mig! Men så som Justus däremot
beskrev henne, vilken jag eftersträvade till maka, måste
hon bli en välsignelse. Och om det nu undfallit mig
något, som jag alldeles icke bort säga, så var
övertygad, att det skett av oeftertänksamhet! Jag är en
rättfram människa, föga van att dölja mina intryck
och», tilläde han med en iver, som vittnade om det
bästa hjärta, »lätt att ingiva nya, ifall någon skulle vilja
göra sig den mödan.»

»Jag tackar för det försonande i dessa ord... men
vi måste dock, utan avseende på om vi såra varandra
eller icke, komma till en ömsesidig kännedom om vår
ömsesidiga mening, ty ett sår i dag kan helas, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free