Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Förlåt, magister Carleborg», sade Constance sakta
och ödmjukt, i en ton så olik den hon fordom begagnat
mot honom på Örnvik, att den knappt kunde
igenkännas, »förlåt, att jag vågar falla besvärlig med en
anhållan om några minuters enskilt samtal!»
»Min dörr står öppen för var och en, som begär
inträde!» svarade han milt, och öppnande ingången till
det allra heligaste, gav han madam Mattsson en vink
att sitta ned i salen.
Den kammare, varuti Constance infördes, och vilken
upplystes av en lampa, stående på mitten av ett stort
runt bord, höljt med böcker och kartor, röjde samma
anda av enkelhet, nästan torftighet, som salen. Blott
tvenne lyxartiklar avbröto den i ögonen fallande dystra
enformigheten. Den ena var ett piano, om vilket de
underbaraste sagor voro i omlopp: värdfolket, som
bodde i första våningen, bedyrade, att det under
nätterna och även vissa aftnar, då prästen var borta,
spelade av sig självt de sorgliga och förvirrade, stundom
hänryckande och sövande melodier, som ägaren plägade
frambringa, när han själv vidrörde tangenterna. Den
andra lyxartikeln var en på väggen hängande tavla,
föreställande ärkeängeln Mikaels strid med Lucifer.
Omedvetet föll Constances blick på denna tavla, och
det förekom henne som ärkeängelns drag underbart
liknade Justus av Carleborgs. Hon vände bort sina
ögon och träffade i stället en dödskalle, uppställd på
översta avsatsen av bokhyllan, och bortom denna, längst
in i ett hörn, märkte hon ett mystiskt draperi av mörkt
tyg, fäst i muren och vilket, efter den beskrivning hon
förut erhållit på detta rum, dolde — så framt det ej var
en utsmyckad dikt — en tagelskjorta och ett gissel.
Constance kände sina knän svikta. Detta halvskumma
rum, med sitt flämtande lampsken, sina dystra
attributer och sin bleke härskare, vilken i hela sin martyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
