- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
190

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

delen av detta tal. »Från vilken tid», frågade hon, och
hennes blick riktades med ett rörande uttryck på
modern, »blev jag sådan jag borde vara... ty nu är jag
ju fullkomligt klok?»

»Det är svårt att säga!» svarade konsulinnan
instinktmässigt undvikande. »Gud har sett till mina
outtröttliga bemödanden... och sedan bör du förstå,
mitt barn, att det slags sinnessjukdom, varmed du
ifrån barndomen var behäftad, egentligen bestod i
en nästan beständig stumhet och liknöjdhet för allt.
Du var visst icke tokig genom annat än den
besynnerliga och envisa motvilja, du röjde för allt vad annat
folk brukade och gjorde... Men, som sagt, Gud har
låtit dessa underligheter efter hand förgå; och nu,
om du blott ville, Evelyn, har du mer än tillräckligt
förstånd att se ditt eget bästa.»

»Ja... men att jag det har», utbrast Eevlyn med
inspiration, »det har jag blott en enda att tacka för, en
enda, och denne ende tillber jag därför med en
oföränderlig och evig kärlek. Ja, jag tillber honom av hela
min själ, hela mitt hjärta, med hela mitt förstånd, med
alla mina sinnen... jag ville ge honom mitt liv i utbyte
mot det goda han gjort mig!»

Evelyn hade rest sig upp, hennes milda ogon lagade
av en magisk glans, hennes kinder glödde, hennes
barm hävde sig i vågor och hon betraktade sin
förvånade eller, rättare, förstenade mor med en blick,
soni kom denna att sänka sin.

»Evelyn, Evelyn», stammade den bävande kvinnan,
»du menar Gud, mitt barn... du kan ej mena nagon
annan?»

»Jag menar hans verktyg: jag menar den, vilken
Gud i sin outsägliga nåd skickat till min räddning ...
jag menar Justus av Carleborg.»

»Himmel!» skrek konsulinnan och sjönk ned pa sto-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free