- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
161

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men hans sätt att tilltala henne var så milt och
aktningsfullt, att Evelyn snart vågade höja sin blick upp

11 honom, och sedan förmådde hon knappt taga den
tillbaka; det lag ett så djupt allvar i hans ögon, och
dessa ogon vilade stundom med ett obeskrivligt
intresse-tullt deltagande pa henne.

»Vi ha kommit överens, jag och min dotter, att taga
herr magistern till skiljedomare i en sak!» yttrade
kon-sulinnan med utsökt behag, ty nu ville hon vinna
skiljedomaren.

»Jag skattar mig lycklig att bliva hedrad med ett
sadant fortroende och vill försöka att visa mig så
opartisk som möjligt.»

»Gott... saken är den, att som baron G:s och vi
eva pa en ganska intim fot, vilken, i parentes sagt
kanske snart nog torde bli ännu in... dock, det hör
ej hit. har friherrinnan visat oss den artigheten att
bjuda Evelyn med hennes sällskaparinna till sig på
någon tid, men Evelyn finner för gott att icke vara road
av forslaget och skulle helst, ifall hon finge lov, se sig
befriad därifrån. Frågan är nu den, om icke herr
magistern, lika väl som vi andra, inser huru förmånligt
friherrinnans sällskap och en liten variation i
allmänhet skulle vara för Evelyn, som alltför mycket älskar
enshgheten ?»

Då konsulinnan slutat, var det icke blott hennes
ogon, utan aven hela det övriga sällskapets, som
riktades pa magister Carleborg. Även Evelyn höjde sin
blick till honom, och i det skygga ögonkastet låg ett

omedvetet hopp, att han skulle avgiva svaret till
hen-nes fördel.

Men långt härifrån yttrade Justus, under det han
allvarsamt, nästan med ett yttryck av stränghet,
betraktade den unga flickan: »Jag är övertygad, att
ett sadant vädjande ej är av nöden, ty en öm och god

11 En natt vid B ullars jön. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free