Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej annat uttryck än en lindrig undran, da hon uttalade
dessa ord: »Vem har detta minne?»
»Det är jag, som är nog djärv och lycklig att bevara
minnet av en syn, sedd endast några minuter, men
därför lika outplånlig.»
Åter skakade Evelyn sina lockar, till tecken av
misstroende, men då viskade Constance ett par ord i hennes
öra. Hon syntes nu fatta hemligheten och nickade
mekaniskt, utan tecken till vare sig missnöje eller
belåtenhet.
»Hon kan bringa en till förtvivlan!» stod det att
läsa i Max’ öga, under det Constance uttalade en viss
medömkan över hans straffade självförtroende.
»Tillåter mamsell Evelyn, att jag får behålla den?»
Han tog teckningen, vilken hon låtit falla, såsom det
tycktes, utan avsikt.
»Jag?» svarade hon med en blick av den mest slöa
likgiltighet. »Den är ju icke min?»
»Likvisst», inföll Constance, »kan du begära den, om
du icke vill se din bild i baronens händer.»
»Det är detsamma... Låt oss gå in!» var Evelyns
enda svar.
Och härmed ändades baron Max’ första försök till en
ordentlig och öppen kurtis.
XVI.
»Välkommen, käre Kalle... Här ser du din far och
här din mor... jag tror icke du skall få skäl att klaga
över någonting. Din rätte far, Kalle, var en bra och
duktig karl: bliv du så med, och vi skola nog ställa
så till, att du kommer fram i världen!»
Med dessa ord hälsade konsuln sin unge fosterson.
»Ja mitt barn», bifogade konsulinnan, framräckande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
