Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnslig undran; och han, som var alltför lycklig att
genom sin djärvhet väcka någon slags känsla, började
nu, utan alla ursäkter, vilka skulle skämt bort saken,
att med sin stumma följeslagerska vandra nedför
huvudallén. Constance, som gick på Evelyns andra sida
och med nästan lika intresserad uppmärksamhet som
baronen följde utgången av detta försök, såg likväl,
att det förnämsta ändamålet uteblev. Evelyns arm
vilade på baron Max’ ungefär på samma sätt som ett
stycke trä vilar mot sjudande blod... träet låter ej
inverka på sig, det spritter ej till vid beröringen av
livet: det förbliver fullkomligt dött.
Men det har förut blivit sagt, att baron Max icke
hörde till dem, som låta avskräcka sig genom några
svårigheter. Han tröstade sig med, att det, som ej
lyckades den ena gången, kunde lyckas den andra, och
han beslöt att våga ännu ett försök.
»Äro damerna roade av att se några teckningar efter
naturen?» Han förde sina följeslagarinnor till en
bänk och framtog sitt medhavda album, vars blad
nästan alla hade att förevisa någon utsikt omkring
Ömvik.
Constance bläddrade och pratade, berömde och
förkastade, medan Evelyn långsamt och, som det tycktes,
icke utan nöje återfann alla dessa olika platser, dem
hon, sig själv ovetande, lärt att älska. Emellertid
belönade ännu intet särskilt uttryck av bifall den oroliga
konstnären. Utkast efter utkast bortlades, och snart
återstod blott ett enda, vilket Max ännu kvarhöll i
handen och efter några ögonblick med en hemlig vink åt
Costance visade bakom ryggen på Evelyn.
Constance förstod frågan i baronens vädjande blick,
och ehuru en talande överraskning blev märkbar på
hennes ansikte, då hon fick ögonen på denna skiss,
nickade hon likväl sitt bifall på ett sätt, som tycktes säga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
