- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
107

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Min vän, ursäkta, detta är ett mindre lämpligt
ord... du vill säga, att du önskar.»

»Ja, såvida det tar lika bra, så önskar jag, att du
just i dag, ifall du vill se mig som en god värd, bifaller
till ett förslag, som jag ärnar göra dig.»

»Åh, söte David, sådant få vi tala om i morgon, men
om du nödvändigt vill säga något, så säg fort, ty jag
har så många bestyr att jag egentligen har blott några
ögonblick att skänka dig!»

»Det är snart sagt. Jag har fått ett brev, som
underrättar mig, att Pettersson, min gamle hederlige
Pettersson, den bäste av mina forna skeppare, gått till botten
med Lovisa Charlotta... det var förlust det både på
karl och fartyg! Blidberg, som köpte skonerten av
mig, har väl sitt igen i assuransen, men fru Pettersson,
som sitter där i knappa omständigheter — Pettersson
var för redlig att lägga ihop något åt sig själv — och
med tre faderlösa pojkar, hon har gjort en förlust, som
ingenting kan ersätta.»

»Nå, det var då en riktig sorgepost! Det var just
Pettersson, som smugglade in de mesta varorna åt oss
och som skaffade mig det präktiga sidenet, varmed vi
klädde möblerna i stora salongen... den stackars,
stackars änkan!» Fru Löwe torkade en tår ur ögat och
sade därefter högtidligt: »Det är vår plikt, min vän,
att göra något för henne. Om vi skulle tänka på en
insamling... det är mycket på modet. Och om
Evelyn ginge omkring, med en krans på huvudet och en
silverkorg på armen, sedan först, förstås, någon på ett
rörande sätt berättat saken, t. ex. baron Max — han
talar mycket väl — skulle det säkert ta sig förtjusande
ut, helst att se honom följa Evelyn omkring på hennes
lilla tiggarvandring.»

Eonsuln, som varken läst romaner eller hade ens
hälften av sin hustrus olyckliga fyndighet att uppfatta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free