- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
87

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mysterium, i vilket hon förirrade sig lika djupt som
fordom, men den alltmera framträdande skiljaktigheten
mellan drömmen och verkligheten drog ofta lätta moln
över hennes panna. Dock... vi skola snart höra henne
själv tala härom.

Det var en härligt skön maj stund, en av dessa vackra
aftnar, vilka, på gränsen till juni, bebåda övergången
mellan våren och sommaren. Ljungen och det späda
lövet förenade sin doft. Ett lätt duggregn hade
uppfriskat det tunna gräset på kullens hjässa, och framför
den grönmålade bänken under björkvalvet stod ett litet
bord, vid vilket Monika sysslade.

Snart stod fru Hedvig vid sin trogna tjänarinnas sida.
Monika hade ej mycket åldrats — hennes lätta sinne
gav ej ålderdomen tid att göra sig hemmastadd —
men på fru Hedvigs fina kind låg en liten skuggning
tecknad av dess hand, och på hennes vita panna hade
några fina rynkor bildat sig. Kanske var det dock icke
åldern, som ristat dem: fru Hedvig var icke gammal.

»Seså, kära fru lilla, nu ska vi vara förnöjda med vår
lott och icke bekymra oss i förtid! Har det icke många
gånger förut dragit mycket längre ut med brev, och en
vacker dag kom det ändå... och när jag nu rätt tänker
mig för, så var det icke så fasligt längesen vi hade brev
heller.»

»Nej, det är sant, Monika! Men av det brevet har
jag anat vad som är att vänta... om icke i nästa, så i
det därpå följande.»

»Så låt det komma ... vem kan väl mäkta att spana
och följa allt det, som gångar sig fram och åter i en
ung människas sinne? Herr Justus är nu en gång för
alla icke som andra.»

»Nej», suckade fru Hedvig, »han är icke som andra!»

»För det han är bättre än andra!» inföll Monika
tröstande och lugnande. »Vem skyddade den fattige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free