- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
68

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den var mild, tålig, uppoffrande och ändå alltid glad,
tröstande och uppfriskande. »Hon är ett välsignat barn,
en klenod!» sade kammarrådet. »Jag gör henne och
ingen annan till min arvinge. Didrik skall få en gåva
apart, ty förmögenheten skulle icke bliva till något
särdeles gagn på någotdera hållet, om den delades.
Den får ej delas: Constance skall ha den ensam...
I morgon sättes testamentet upp.»

Men innan morgondagen inträffade, kom det hastigt
bud från Sparsätra, landskamrerns gård, att Constances
mor insjuknat, och nu var Constance bortblåst från
onkelns länstol.

»Den otacksamma!» hette det då. »Därför, att jag
icke ligger helt och hållet i dödens armar, springer hon
sin väg, om modern bara får ont i ett finger... men
vänta ... vänta, min flicka!»

Fru Wallers sjukdom var verkligen av ingen
betydenhet, och man kunde antaga, att något viktigt
biskäl lika mycket som det uppgivna givit anledning
till Constances hemkallande, ty då Constance snart
gjorde sig färdig att återvända till onkeln, vilken ingen
kunde göra i lag såsom hon, yttrade hennes far
förtroligt: »Jag hoppas, mitt barn, att du med all tänkbar
ömhet bemöter din vördade onkel!»

Men Constance förstod honom ej. Med sin vanliga
öppenhet svarade hon: »Jag bemöter honom med den
kärlek och tacksamhet, jag från barndomen ägnat
honom.»

»Detta är kanske icke alldeles nog, mitt barn! Jag
tror, att din onkel fordrar och helt säkert har rätt att
fordra, att du älskar honom framför alla andra!»

»Varför det, pappa? Jag kan icke älska onkel mer
än mina föräldrar, som jag älskar så högt, och jag
älskar ändå icke pappa och mamma högre än onkel:
jag tillhör er alla.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free