Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre in på en väg, där det ingalunda var rådligt att
motsäga henne, ty hennes livliga ögon spelade redan vid
den angenäma föreställningen om ett »familj
earrange-mang» mellan henne själv och friherrinnan.
»Ja», sade konsulinnan, »jag är övertygad att hon
skall högt värdera denna delikatess å min sida och visst
icke undandraga mig sitt råd i frågan om valet.»
»Jag tvivlar icke», svarade mamsell Charlotte, »att
hon skall finna sig smickrad... vem skulle icke det
av hennes nåds förtroende, men... jag tycker, att det
egentligen är under hennes nåds värdighet, att för
annat än syns skull rådföra sig med andra.»
»Ganska sant, Charlotte, och det är endast sålunda
jag konsulterar friherrinnan.»
»Åh, då är jag belåten! Jag var så rädd, att
friherrinnan kunde få säga till sin sällskapsmamsell så som
salig grevinnan B. brukade säga till mig, då några av
de rika borgarfruarna i orten besökte henne för att
rådföra sig om tusen saker: ’Min kära Charlotte’, sade
hon, ’de äro roliga, dessa beskedliga människor, som,
för det vi bära en titel, tilltro oss att veta allting bättre
än de själva,’»
»Jaså, hon behagade säga det!» yttrade konsulinnan
starkt rodnande. »Men jag lovar, jag, att
friherrinnan G. icke skall behöva säga detsamma om mig. Först
och främst, min kära Charlotte, måtte du väl begripa
det kolossala avståndet mellan en så kallad »rik
borgarfru i orten» och ägarinnan till det adliga herresätet
stora Örnvik, och för det andra så är jag skyldig mig
själv den rättvisan att erkänna, att jag Gud ske lov
alltid haft min egen vilja, och om jag blott visste någon
flicka, som passade, skulle hela visiten ej bliva något
annat än en liten proformaartighet.»
Nu äntligen kunde Charlotte åter andas.
Inseende att spelet stode förtvivlat, hade hon vågat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
