- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
130

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för att förhindra det fruktansvärda sakernas tillstånd, som
nu råder.»

»Huru ni försöka hindra de’?» frågade Jetro, som
tyckte, att han borde säga något, då missionären tystnade.
»Tänka ni samla alla indianer på ett ställe, binda dem vid
träna å sedan låta träna falla öfver dem å krossa sönder
dem?»

»Nej, vi’försökte ett bättre sätt», svarade missionären
allvarligt, medan han försökte dölja ett flyktigt leende. »Jag
gick omkring till de olika stammarna och talade med deras
höfdingar och anförare och försökte på alla möjliga sätt visa
dem det syndiga i att gå ut på krigsstråten; jag föreställde
dem äfven, att de själfva till slut skulle få lida mest.»

Jetro Juggens vände på hufvudet och stirrade förbluffad
på talaren.

»Hafva ni gått rakt in bland de hedningar alldeles
ensam för er själf?»

»Det är det enda sätt, hvarpå jag kunde hafva gått.
De skulle icke hafva låtit mig medföra några följeslagare,
ty det skulle hafva bevisat misstroende emot dem.»

»Misstro ni dem inte då?» frågade negern, för hvilken
hela missionärens berättelse föreföll som en saga.

»Jag kan icke neka, att jag stundom insåg, att jag hade
våldsamheter att frukta, men då jag invigde mig åt Herrens
tjänst, var jag beredd på sådant, och därför fruktade jag
intet. Om det var Herrens vilja, att jag skulle offra mitt lif,
var jag alltid färdig. Du vet ju, min son, att detta är det
enda rätta sättet att lefva?»

»Ja, sar.»

»Detta förorsakade mig således aldrig något bekymmer.
Den enda sak, som bör oroa en människa, är, att hon icke
känner sig beredd, när Herren kallar. Men, för att återvända
till din fråga, blef det snart klart för mig, att fientligheter
af svåraste slag voro i görningen. Indianerna hafva nedgjort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free