Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Af vår erfarenhet från denna kväll hafva vi inhämtat,
att hvilken som helst af oss tre kan smyga sig ut från
denna plats och gömma sig i skogen. Om det förhåller sig
så, hvad kan då hindra två eller tre att göra det samtidigt
genom att gå i hvarandras spår?»
»Ingenting», lydde det ögonblickliga svaret från Hastings.
»Antag då, att jag försöker det åt höger och Simon åt
vänster; antag, att hvar och en af oss tager två personer
med sig och att dessa äro kvinnor.»
»Och om vi skulle komma igenom shavanernas linjer
med dem?» frågade Hastings.
»Det är allt, som behöfves; gå vi bara fria från de
kanaljerna och ännu hafva större delen af natten för oss,
så skall vägen till blockhusfästet ligga så öppen, att vi alla
kunna vara där före soluppgången.»
Kenton tyckte icke om denna plan, och han sade det.
»Det förslaget duger icke», sade han med lugn
öfver-tygelse. »Jag och du, Daniel, kunna komma igenom linjerna,
eftersom vi båda hafva gjort det just i kväll, men vi kunna
icke taga en kvinna eller en flicka med oss.»
Boone hade obegränsadt förtroende till sin väns
skicklighet och omdöme, och han ville därför lämna frågans
af-görande åt honom. Då Kenton genast från början förkastade
förslaget, blef det därför öfvergifvet.
»Jag har ingenting vidare att föreslå», sade den äldre
gränsjägaren, som kände sig besviken genom den andres
bestämda invändning mot hans förslag; »det tyckes endast
återstå en sak för oss — att stanna här till i morgon och
upptaga striden med packet. Vi kunna fälla några af dem, och
kanske Pantern befinner sig bland dessa, men ingen af oss
skulle få behålla lifvet för att glädja sig åt hans undergång.»
Kenton höll sig tyst i några minuter. Hans följeslagare
visste, att han funderade skarpt och alt någonting; om också
aldrig så förtvifladt, skulle blifva resultatet däraf. Hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
