Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädda honom. Pantern tog till flykten och tänkte hoppa
öfverbord, men råkade trampa på svartingen igen och blef
fångad.»
»Men hvad har det blifvit af Pantern?» frågade Boone,
som hoppades få höra, att detta gränsens plågoris slutat
sin bana.
Kenton hvilade sin långa, fruktansvärda flintbössa mot
en stubbe vid sin sida, grep med sina smala järnfingrar ett
tag om sitt ena knä och stirrade tankfullt bland träden
framför sig. Hans lammskinnsmössa var tillbakaskjuten från
pannan, som fårades af några bekymrade veck, och hans tunna
läppar sammanpressades ett ögonblick, innan han talade.
»Dan, sakerna hafva tagit en vändning, som icke
behagar mig. Som du vet, fortsatte pråmen sin väg utför
floden, tills den i morse kom midt för afröjningen i skogen.
Innan vi gingo i land, märkte jag, att Girty och åtskilliga
röda kanaljer voro i hyddan. De visste, att vi voro på väg
dit, och de tänkte vänta där, tills vi kommit in, då de äm-
nade nedgöra oss allesammans. Medan vi gjorde en
kringgående rörelse för att byta plats med dem, inträffade en
mycket märkvärdig händelse.»
»Det inträffar många märkvärdiga händelser i den här
delen af världen», anmärkte Boone kort.
»Två af shavanerna blefvo skjutna — den ene dödad
och den andre svårt skadad — och båda gångerna gjordes
det af den där svartingen Jetro Juggens. Han är en stor,
stark, råbarkad tölp, som hatar arbete värre än gift, men
han förstår att handtera sin bössa på ett sådant sätt, att du
skulle stirra af förvåning.»
»Men hur gick det med Pantern?» frågade Boone, som
kände mera intresse för honom än för Jetro Juggens.
Kentons panna mulnade åter, då han svarade:
»Det var sant. Pantern! Jag hade så när glömt
honom. Det blef öfverenskommet, att han och jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
