Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Elektriciteten som drivkraft m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forskningar och experiment. Men redan långt förut
hade han lyckats att konstruera dynamos, som
kunde frambringa en ständig elektrisk ström av
betydande styrka.
Snart nog insåg Edison önskvärdheten av att
begagna elektricitet som drivdraft för lokomotiv
i stället för ånga. Det är lätt att inse fördelarna
av detta utbyte. Ångan måste alstras på själva
lokomotivet, som därför behöver medföra kol
och vatten samt vara försett med en ångpanna
och en ugn. Detta har till följd, att rök och
ånga sprides över de trakter, som tåget passerar
igenom. Men elektriciteten kan alstras av en
dynamo, som placeras i en kraftstation; den
elektriska kraften överföres genom en metalltråd
eller en annan ledare till en motor i lokomotivet.
Edisons första elektriska järnväg anlades vid
Menlo Park. Den konstruerades så, att skenorna
isolerades från marken; de kunde då leda den
elektriska strömmen, som sändes ut från en stark
dynamo i Edisons verkstad. Strömmen gick
genom den ena skenan, tills den träffade
lokomotivets hjul, gick sedan vidare till motorn, fortsatte
— genom ett annat hjul — till den andra skenan
och vände genom den åter till sin utgångspunkt.
En elektrisk ström gör nämligen alltid en
fullständig kretsgång.
Då Edisons elektriska järnväg var klar, inbjöd
han till en provtur några kapitalister, som han
lyckats få till aktieägare i det nya företaget. De
anlände, mycket högtidliga och självsäkra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
