Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Telefonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
post, sattes hans skicklighet på svåra prov.
Edison berättade själv en gång härom: »Först satte
vi alldeles på egen hand upp några
telefonapparater i verkstaden, och sedan prövade vi arbetarna
på alla möjliga sätt. Ibland stack jag en
knivspets in i isoleringen, ibland skar jag av en tråd,
ibland trasslade jag till ledningen på något sätt.
Sedan fick mina »pojkar» se efter, var felet fanns.
Om en arbetare på tio minuter kunde klara tio
»trassel», så fick han fri resa till den plats, dit han
blivit kallad. Ungefär en tredjedel av pojkarna
lyckades, och de klarade sig nog sedan också.»
Då telefonen först kom i bruk, ringde man i en
klocka och frågade: »Är ni där» — »Kan jag
få tala med er?» Men det blev för omständligt
i längden, och Edison hittade på ett mera
praktiskt sätt. Han skrek i mottagaren: »Hallå».
Detta ord har sedan begagnats över hela världen.
Ingen europeisk stormakt kan reda sig det
förutan, och det ljuder redan i österns vaknande
riken.
Vid den tid, då Edison gjorde sina
uppfinningar för att förbättra telefonen, började han
bliva ryktbar, och det skrevs mera om honom än
om någon av hans samtida. Alla möjliga
smådrag ur uppfinnarens liv berättades; ofta voro
dessa historier uppdiktade. Man omgav honom
med ett slags hemlighetsfull nimbus, som Edison
själv inte alls gjorde anspråk på. I en mera
tillförlitlig skildring av honom från den tiden — han var
då omkring 30 år gammal — heter det: »Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
