Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet. De första barndomsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
just vad jag behövde. Hennes minne blir mig
alltid till välsignelse.»
Då Al — som hans mor kallade honom — växte
ur sina småbarnskläder, då han började gå och
tala, kunde snart alla förstå, att det var ett högst
ovanligt barn. Han hade ett vackert, välbildat
huvud, som mor var mycket stolt över. Men
hans hår var en verklig prövning för henne: det
ville inte locka sig, det gick inte att bena, som
andra barns. Hon måste klippa det tätt intill
huvudet, det fanns ingen annan möjlighet. Gossen
hade bred, jämn panna, djupt liggande ögon och
den sötaste barnamun. Vanligtvis såg han glad
och munter ut, men ibland, då han gjorde en av
sina oräkneliga frågor och ej genast fick svar,
kunde han rynka pannan och se helt fundersam
ut. Vid fyra års ålder var han god vän med alla
grannbarnen — i synnerhet pojkarna — och alla
tyckte om honom.
Han tog del i många glada lekar och upptåg.
Men ibland satt han stilla i timtal på de gröna
ängarna omkring hemmet, plockade blommor och
såg på vimlet nere vid lastningsplatserna. Då och
då smög han sig oförmärkt bort, klättrade nedför
kanalbanken och kilade bort, så fort som hans
små stadiga ben kunde bära honom. Det bar i
väg till skeppsvarven, där han språkade med
arbetarna, undersökte alla deras verktyg och
tröttade ut dem med sina oräkneliga frågor. Om
han ibland fick till svar: »Det vet jag inte», så var
han strax färdig med en ny fråga: »Varför vet ni inte?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
