Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXV. Den symbolistiska konstformen - L’art pour l’art
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
341
bidrager att karaktärisera symbolismens ställning till ro-
mantiken, om vi erinra oss Hugos förut framhållna upp-
fattning av denna såsom liberalism i litteraturen. Att
bringa sin individualitet till uttryck i konstnärliga sym-
boler blir konstnärens högsta lag, och något hänsynstagande
till yttre förhållanden får ej ifrågakomma. Tendens av
vad slag det vara må, moraliserande eller annan, är följ-
aktligen bannlyst, strängare måhända än den var det av
Poe. Så blir lösen fart pour fart.
Vid sidan av Théophile Gautier står BaudeTaire som
den första radikale lyriske målsmannen för den tanke, som
dessa ord innebära, och i hans ofta anförda strof:
La nature est un temple ou de vivants pillers
Laissent parfois sortir de confuses paroles;
L’homme y passé ä travers des förets de symboles
Qui Tobservent avec des regards familiers
finna vi som i en mikrokosm hela den symbolistiska åskåd-
ningen med sina korrespondenser och sin symboliska tolk-
ning av tillvaron sammanträngd.
Att Baudelaire sålunda kom att uppfattas som sym-
bolismens fader är endast helt naturligt. Och naturligt är
också, att genom hans förmedling Poes diktning skulle
komma att för anhängarne av denna litterära riirelse te
sig som en stjärna av första storleken, en stjärna av säll-
sam och hypnotiskt fängslande glans. Man spårar delta
redan i valet av namn på deras mest bekanta samlings
plats, cabarefen Au Chat Noir.
Svalget mellan Poe och dessa hans tillbedjare kan väl
i väsentliga avseenden synas vara det största tänkbara. Ty
den kväljande osunda sinnligheten hos Baudelaire, det mo-
raliskt anfrätta i hans dikt, den ofta oäkta posen, det
demoniskt-hädiska, allt detta återfinna vi i alltför hög grad
hos denna skolas adepter, av vilka många onekligen löpte
den risk, som (ioethe ansåg hota romantikerna: »an Wie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
