Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVII. Poe och Hoffmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
236
påfallande. Hos båda gör sig med åren en djupgående
själssplittring alltmera gällande, och i sammanhang här-
med växer hos båda ett sällsamt intresse för själslivets
gåtor och särskilt för vansinnet. Hos bada synes fruktan
för vansinnet utgöra grunden till deras intresse därför.
Även äro deras åsikter ifråga om dess natur likartade. Poe
undrar, såsom förut framhållits, huruvida icke vansinnet i
grund och botten utgör en stegrad form av intelligens och
hävdar, att en intelligens, som i utomordentHg grad höjer
sig över sin omgivning, för denna måste framstå såsom
vansinnig. Hos Hoffmann påträffas i Nachricht von den
neuesten Schicksalen des Hundes Berganza liknande ut-
talanden. Berganza säger om Kreisler, att »als er in Ge-
fiihl der göttlichen Ubermacht, die ihm der Geist verliehen.
sich frei regen und bewegen wollte, da musste er [för sin
omgivning] wahnsinnig sein». Och Berganza återger så-
såsom Kreislers åsikt, att »in gewissen Sinn ist jeder nur
irgend excentrische Kopf wahnsinnig, und scheint es desto
mehr zu sein, je eifriger er sich bemuht, das äussere matte
todte Leben durch seine inneren gliihenden Erscheinungen
zu entziinden». Överhuvud framstår hos Hotfmann, såsom
Sucher uttrycker det, vansinnet såsom »un moyen de con-
naissance spirituelle,» i,
vilket tillfullo överensstämmer
med Poes nyss anförda uttalanden och f. ö. väl kongruerar
med hela den romantiska skolans uppfattning. Den form
av mental rubbning, som framför allt intresserar Poe, näm-
ligen tvångstanken, den fixa idén, intresserar livligt även
Hoffmann, som inkarnerar den i Serapions gestalt. Såsom
förut sagts, är icke ens den mystiska impuls, som hos Poe
spelar så stor roll, och som han betecknar såsom »the imp
of the perverse» — den omotståndliga driften att göra och
säga något helt annat än vad man vill och innerst önskar
^ Sucher, s. 71. — Denna liolTmannska åsliådning kom i Frank-
rike särskilt pregnant till uttryck i Balzacs Louis Lambert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
