Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - V. Skräckromantiken - Skräckromanliken inaugurerad av Otranto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
60
var dess lösen och förmågan att förundras var den troll-
makt, som blixtsnabbt förflyttade dess människor från cie i
nyktra verkligheten till regioner, där de vardagliga natur-
lagarna upphörde att gälla, och där det fantastiska, det
ofattbara, det övernaturliga drev sitt dunkla och lockande
spel. Tron på en mystisk själslighet hade besegrat upp-
lysningens skepticism och tog sig väsentligen uttryck i
strävandet att återkalla det förgångnas själ och att finna
själen i allt varande. Den romantiskt metafysiska spekula-
tionen sätter sin prägel på tiden. De företeelser, som ej
stå i direkt beroende av densamma, stå i varje fall i rela-
tion till den, antingen såsom indirekt påverkade därav eller
reagerande däremot. Inom litteraturen förband sig den
tyska transcendentalismen med Rousseaus känslosamma
individualism, och resultatet blev en förnimmelse av allt
levandes samhörighet med jaget som centrum och den
rikaste gruvan för filosofisk och konstnärlig forskning.
Till en början göra sig emellertid blott spridda ansatser
i denna riktning gällande.
I den engelska litteraturen, av vilken den amerikanska
utgjorde en efterklang, rullade ännu de sista dyningarna
av skräckromantiken, denna naiva men energiska reaktion
mot det borgerligt alldagliga, vilken karaktäriseras främst
av sitt sensationsbegär, sitt äventyrsintresse, sitt skattande
åt det demoniskt-mystiska och åt det övernaturliga eller
sådana företeelser som suggerera intrycket därav. Ehuru
denna litteraturriktning var oförmögen att höja sig till
någon högre konstnärlig dignitet, undergick den dock en
aktningsvärd I)äde konstnärlig och psykologisk utveckling
från den ståndpunkt, som betecknas av Walpole’s Castle of
Otranto (1764) till den som betecknas av exempelvis Matu-
rins Melmoth the Wanderer eller Mary Godwin-Shelleys
Frankenstein. Den naiva obehändigheten i Otranto och
det råa sätt, varpå det övernaturliga där uppfattas såsom
något helt och hållet yttre, berövar skildringen varje annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
