Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| "ENE fe SEN
/
Å
235
nom ut till öppningen mot kyrkplatsen. Alla kände
igen segerherren: det var Marco. Ett jublande bifall
ljöd emot honom, gatpojkarne tjöto, Marco smålog,
han stod ett ögonblick och njöt af sin triumf, höll
Ange-Marie upplyft i sina utsträckta armar, innan han
lät honom glida ut öfver muren. Derefter drog han
sig blysamt till baka och fattade tag i repen, som
hängde öfver hans hufvud. Det var icke längre den
sorgbundna dödsklockan som hördes, raskare och ra-
skare ljöd Marcos klämtning, till slut lät han kläppen
endast slå mot en sida af klockan. — Victor Hugos
Quasimodo handterade sin klocka.
Då det upprörda hafvet hade stillat sig litet och
mängden åter trädde ut på platsen, stod Zevaco i kyrk-
dörren och ropade med en stämma, som hördes af alla:
»Det är Santandras man som ringerl«
Ange-Marie låg framför ingången. Han jemrade
sig ljudligt, då mängden gick förbi honom, men reste
sig upp och försvann, då han blef ensam.
Stackars Ange! han kryade aldrig riktigt på sig
efter sitt fall från torngluggen: han går omkring ännu
i denna dag stödd på en käpp och haltar duktigt, i
synnerhet när någon möter honom. Med sin besegrare
slöt han fred på det vilkor, att Marco skulle göra
honom en skottkärra. Dermed drager han nu omkring
från stad till stad och säljer vaxdukar och oljetrycks-
bilder af den heliga jungfrun; hans trogna Carcopina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
