Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAG
Gud nåde den, som kommer för nära dem. Bön-
derna veta det, gensdarmen vet det, hundarne vädra
honom och hans häst på så och så många meters af-
stånd, han aktar sig, han kommer icke hit — gamle
Santandra kan sofva för öppna dörrar. En jnglesi
(engelman) köpte en af hvalparne förlidet år och be-
talte mycket penningar för den, men det gick ej. Först
sprang den hem igen, fyra långa dagsresor, sedan lade
den sig att dö nere i Ajaccio. — Corsicanens hund
vill icke tjena främlingar.«
På det öfversta trappsteget stod en hög, kraftigt
byggd gammal man och skuggade med handen för
sina ögon, en kämpagestalt, som i den svarta, lång-
håriga getskinnskoftan spärrade nästan hela dörröpp-
ningen, i det han böjde sig och helsade på de an-
kommande. När han aftog sin bredskyggiga hatt,
såg Paola ett väldigt hoptofvadt hår, som i förening
med ett snöhvitt, stripigt skägg omslöt hans ansigte,
hvars drag voro vilda och barska, men tillika stor-
slagna och ärliga. List och bedrägeri kunde omöjligt
bo bakom denna breda, fårade panna. Det var dock
i synnerhet hans skarpa, djupt liggande och genom-
trängande ögon, som gåfvo honom en säregen pregel
och tydde på häftiga lidelser. Man såg en person
för sig, som icke blott förstod att befalla, utan äfven
att tvinga den han befalde att lyda.
Det kostade honom tydligen möda att småle, då
Zevaco hoppade af hästen och kysste båda hans hän-
ön bl DAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
