Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle de ju stanna. Men ingen märkte honom, ingen
hörde hans rop; han skrek, han sprang, han tjöt, han
måste hinna fatt dem! Prostinnan såg sig icke alls
om, hon satt nöjd och belåten i sin vagn och tänkte
på hur hennes gosse sett frisk och glad ut, och hon
anade icke all den bittra oro han utstod ett stycke
bakom henne. Och avståndet blev allt större, han
var hes av skrikandet och utmattad av springandet,
han tvärstannade — och såg vagnen försvinna
bakom en krök av vägen. Då kastade han sig
ned vid dikeskanten och snyftade, som om han aldrig
i livet kunde bliva glad mer. När han kom tillbaka,
sökte fru Thengberg trösta honom med
sirapsmörgås.” Händelsen gjorde ett outplånligt intryck i hans
sinne.
Med flit och allvar skötte han sina skolstudier
men försummade därför icke lek och idrott. I
synnerhet var det skridskoåkningen och snöbollskrigen
på vintern, som intresserade honom. Det roligaste av
allt var likväl lördagarna, då han fick komma hem
till föräldrar och syskon i Lidköping. Och för dessa
blev det nog inte mindre glädj e, då den pigge och
hurtige gossen kom hem och satte nytt liv i huset.
Av kamraterna var Gunnar mycket uppburen för
sitt skämtsamma och humoristiska sinnelag, men han
ville gärna vara den styrande i sin klass och såg
inte gärna, att han överträffades av någon. Han
hade en god sångröst, varför han ofta fick ta upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
