Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 48 —
domliga småleende, ”nu få ni vara så goda och
bedja mig öppna, innan jag släpper er in.”
”Nej, hvad här är fint och vackert och så luk-
tar der lika godt som på ett apotek! ja, de rika,
de rika! Måtlte den onde tiga dem; de arbeta
ingenling, de förtjena heller ingenting, och dock
gilva de på en enda dag ut liks minga riksdaler,
som en andan stackars sate kan skrapa ihop på
ett år, om man också arbetade så att man slete
af sig skinnet. Gud gilve dock att deras antal
ökades med hvarje år, ty om det ej fonnes några
rika, så skulle det gå illa med oss, fottigt folk,
Den ena råttan kan inte gerna Iefva af den an-
dras svans,”
Leiser hade emellertid genomsökt alla gömmor,
utan alt upptäcka något föremål af värde. Han
kom uu till ett toslettbord, der bland audra små-
. saker stod ett juvelskrin af utskoret elfenben. Vid
denna syn gnistrade taltarens ögon,
> ”Hvilken liten rar ask är det inte,” bviskade
han förtjost, ”och den sätter man inte mer värda
på, än man gömmer undan den på detta sätt;
ja-ja, vill ingen annan hafva den, så skall jag min-
sann iote föremå den, Det skall blilva syskrin
åt min fästmö, när jag en gång får skaffa mig en
sådan, och dessa vackta ringar och kedjor vill jag
taga med mig för ro ekull och probera dem, om
de också vore af rent guld.”
Han läste igen skrinet, stoppade det i fickan
h gömde sig i samma ögonblick bakom toalett-
bordet,
Den försiglige tjulven hade visserligen reglat
dörren, men ban visste icke, alt det fanns en hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
