Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 12. Hemkomst - 13. Äkta guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.168
Allt det som låg bakom honom nästan glömde
han. De talade aldrig om Gunhild i moderns närvaro,
ty Constance hade instruerat Agaton att inte för
modern nämna något om alla de skuggor som omhvärft
deras lif.
Sedan, när modern blef starkare, skulle hon få del
af-det, ty hon måste ju veta det, när hvem som hälst
kunde berätta det för henne nu, när hennes
folkskygghet, som blifvit en följd af hennes ögonsjukdom, allt
mera försvann och hon mera sammanträffade med
människor. Men då ville Constance tala om det. Hon
skulle omnämna det så, att hon samtidigt skulle väcka
fostermoderns bärkraft att kunna höra det utan att
förintas af sorg.
TRETTONDE KAPITLET.
Äkta guld.
En förmiddag gingo Constance och Agaton som
vanligt ut på en promenad. De gingo genom den
blommande, vackra ljungen, genom den doftande
tallskogen fram till järnvägsstationen. De satte sig på en
bänk i den lilla planteringen utanför stationshuset och
sågo på folklifvet. En mängd resande uppehöllo sig
på perrongen. Ett tåg hade nyss kommit och ett skulle
gå inom några ögonblick. Brådska och rörelse rådde
bland de många resandena.
— Se, en sådan vacker flicka, sade Constance och
stötte sakta till Agaton. Han såg ett stycke bort. Där
stod en ung flicka. Hon hade ljust, burrigt hår, blå
ögon och ett utomordentligt täckt ansikte. Hon bar
en stor hatt, täckt af hvita, dyrbara plymer; en hvit
sidenblus och en violfärgad kjol omslöt hennes smärta,
slanka figur. Med ena handen höll hon upp den nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
