Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Långt liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det bekvämt och njuter av att få alla
gammalmansnycker tillfredsställda utan att bry sig om att de
ofta tillfredsställas för att minska den knarrighet
och surmulenhet, som alltid följer sysslolösheten.
Jag talar nu icke om sjuka åldringar. Men jag
har sett gamla riktiga rackare som njuta av sitt
dåliga humör och av att vara till ständigt besvär.
Men jag har också sett gamla vackra
människor, som med lugn och jämnmod gå det
obekanta till mötes efter en lång och gagnande
arbetsdag. Kanske man icke kan kalla dessa gubbar?
Jag tror nästan att det ungdomliga sinnelaget,
förståelsen — eller den stolta manligheten — kan
bevaras genom psykisk träning lika länge som ens
livsmotor fungerar.
Och att komma den att fungera länge, ja,
oändligt länge — det är detta Jean Finot och väl vi
alla stundom i vårt inre dryfta möjligheterna till.
Jag har en gång träffat en kvinna, som var 105
år gammal. Det var 1887. Alltså bör hon ha
varit född 1782. Det var nere i en smålandssocken
och dagen skall jag alltid minnas. En vacker, solig
vinterfärd på gnistrande snö, orrar på topp,
sidensvansars visslingar, bjällerklang. En gammal
farbror skjutsade mig och vi talade om den gamla vi
skulle besöka. Jag kände samma allvar i själen,
som då man reser till en dödsbädd, och jag tyckte
att min nyfikenhet nästan skulle oskära en ålder,
som väl i sina funktioner övergått till barndom och
jungfrulighet igen hos den gamla kvinnan. På
hennes gård steg allvaret till beklämning och i
förstugan blev beklämningen rädsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
