Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adrian Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Sjung ut för satan! Är det åthelsickevänt
som skägget på en bonne? Vaffaen menar du
med sånt där språk?
— Käre Enström, vet du inte, att du är far
till fyra barn, gunås så visst.
Och han ler ett flottigt, skadeglatt leende,
som kommer Adrian Enström att ta till fötter och
rusa den välkända stigen upp till sin stuga på
bergklinten.
Han saktar stegen på hällen framför trappan.
Så går han fram till fönstret, smyger sig fram och
tittar in. Herre Gud, en, två, tre, fyra, och vid
spiseln står hans unga hustru, smärt och lika
vacker som då han reste — hon rör om i en gryta
och den minsta sitter bredvid henne på golvet och
håller henne i kjolen.
Tårar kvälla fram ur Adrian Enströms ögon,
men med ens går en våg av ilska genom hans
själ, han ser rött och vrålar till, yxa, kniv, knölpåk
längtar han efter, han öppnar inte dörren, han
slår, sparkar och famlar efter nyckeln och hör
skrik inifrån. Han tar sig om pannan och stönar
— och med ens står det klart för honom att här
är han bestraffaren, hämnaren med lagens
värdighet och oblidkelighet inom sig. Han tar ett lugnt
tag i nyckeln, öppnar och stiger in till sin
Karolina.
Och där står hon, lugn, med ett smil —
just detsamma som kom honom att ta henne den
där förbannade kvällen i Mattsons sjöbod, när de
lagt skötarna.
— Jasså, du är äntligen hemma nu, Enström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
