Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
gerningarne och brefvet till de Galater. Det synes härvid
som oip de öfriga lärjungarne ej från början fullt velat
erkänna Paulus, dels derföre att han förut varit en häftig
förföljare af christna läran, dels ock emedan han ej hört
Christus sjelf. På ett sådant förhållande synes den
omständigheten häntyda, att han efter sin omvändelse ej kom tillbaka till
Jerusalem, utan begaf sig till södra Arabien, der han
vista-des i tre år, och först efter denna tidrymd återkom till
Jerusalem , der han träffade Petrus och Jacobus. Derefter drog
det ut fjorton år innan han, just i följd af en schism, kom
tillbaka för att rättfärdiga sig inför Petrus, Jacobus och
Johannes, hvilka betraktades såsom pelare i församlingen. Men
han erkändes af dem och de räckte honom handen; —
hvilken försoning dock ej måtte hafva varit fullständig, ty då
Petrus kom till Antiochia, uppträdde han offentligen mot de
der omvända.
Skälet till dessa stridigheter var Petri påstående, att,
liksom christendomen utvecklats ur judendomen, så att den
endast vore en fulländad judendom, så skulle denna ock
vara en förgård, genom hvilken alla proselyter skulle passera
till christendomen. I öfverensstämmelse med denna åsigt
fordrade Petrus af alla dem, som skulle blifva christna,
omskärelse och den Mosaiska lagen; de skulle således först
blifva Judar. Den af Petri anhängare, som sedermera, då
denne sjelf skilde sig från Jerusalem och slutligen led
martyrdöden i Rom, blef chef för de christna i Jerusalem,
var Jacobus, hvilken under Christi lifstid ej hade trott
på honom. Han var Christi broder och blef sedan ett
huf-vudstöd för de christna; han synes ha liknat Petrus i
förkärlek för den judiska åsigten, om man ock derpå ej har
något bestämdt bevis, mer än den vigt han lägger på
gerningarne. Att Petrus sjelf för öfrigt frånträdde ytterligheten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
