Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
om Gud, samt med detsamma till insigt om de bäda nu
nämnda religiösa idéernas sammanhang och beroende af den
tredje, om medlaren, genom en betraktelse af det för
menniskan goda och hennes högsta lag, samt vilkoren för
dennas möjlighet och verklighet.
Menniskans egentliga lag är, såsom vi veta, ingen annan
än den moraliska, i samvetet närvarande, genom hvilken ock
intelligensen först blir till för sig sjelf såsom sådan. Det
goda i sin första gestalt, hafva vi sagt, är ej annat än det
sinnligt angenäma, liksom det onda är det oangenäma.
Reflexionen , när den vaknar, förändrar detta så till vida, att den
visar, hurusom dessa båda lätt kunna ömsa plats med
hvarandra, hvilket leder till ett annat begrepp om det goda,
såsom något som refererar sig till ett ändamål och ej endast
i och för sig är angenämt: detta är begreppet om det
nyttiga. Men ur detta begrepp utvecklar sig dock ett ännu
högre: det om sjelfva ändamålet eller det i och för sig goda,
menniskans högsta väl, som ej kan subsumeras under det
nyttiga. Detta begrepp om ett ändamål i och för sig
uppgår för menniskan genom mötet med något af samma
dignitet som hon sjelf, en varelse, hvilken hon måste erkänna
ej vara att handtera såsom blott medel. Härigenom får det
goda en högre expression: det blir ett
ömsesidighets-förhållande mellan flera, eller blir det rätta, liksom det onda det
orätta, och uttrycket häraf är den moraliska lagen.
Frågan är nu, hvad denna lag förutsätter. Den
appellerar, såsom vi redan förut visat, till medvetandet af frihet,
samt säger menniskan, att äfven alla de yttre förhållanden,
af hvilka hon är bestämd, ej ursäkta henne; intet af allt
detta tages af den moraliska lagen eller samvetet i
betraktande, utan det vänder sig direkte till menniskan såsom
andeligt väsende, d. v. g. såsom sig sjelf bestämmande eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
