Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
intelligenser, hvilkas existens kan falla inom det samma; hvaraf
följer, att det sjelft inom sig är intelligens. Hvarje sådant
system har väl inom sig en uppkomst och undergång, men
frågan är, om detta gäller universum i allmänhet: — en så hög
fråga, att jag derom suspenderar mitt omdöme. Är det,
vidare, så, att det förgängliga endast ur det
oförgängliga kan uppkomma, så visar sig obegripligt, huru det förra
ur det sednare i ett ögonblick skulle frambrutit, då det
eviga är det förgängliga alltid lika när och lika fjerran. —
På en annan sida visar sig detta ännu tydligare. Är i
skapelsen det förgängliga och onda satt såsom ett absolut factum,
så förhåller sig likväl med detta factum så, att man deraf
kommer till insigt i samma mån som friheten kommer till
insigt af sin egen natur, hvilken visar, att hon kan öfvervinna
det onda. Denna insigt är insigten i det onda sjelft; hvaraf
följer omöjligheten att gifva en theoretisk förklaring af
det onda, emedan det har sitt ursprung i viljan. Ju mer
menniskan öfvervinner detta factum, desto mer kommer hon
till insigt, hvad det onda är, och äfven hvad det goda
är. Vi hafva redan sagt, att forntiden klarnar i samma måu
som det tillkommande tydligare framstår för medvetandet,
och att dermed sjelfva forntiden i det hela blir en annan.
Således torde ock jordens öden och den sinnliga verlden i
en framtid komma att visa sig i en klarare dag;
hvilket likväl endast kan ske från den synpunkt som för
intelligensen är den absoluta och vissaste, den af hans
bestämmelse; i samma mån denna klarare fattas, torde ock
naturen blifva honom klarare, enligt den åsigt nemligen om
dess betydelse, hvilken vi redan ofta yttrat, att den är det
medel som Gud i sin kärlek frambragt, för att menniskan
må till honom kunna återvända. Hvarföre han ock börjat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
